Ja, det känns verkligen så just nu. Smärtan är konstant och jag kan inte fly från den. Det spelar ingen roll vad jag gör. Den är alltid där. Alltid. Jag försöker leva mitt liv någorlunda normalt trots det, men det är inte alltid så lätt. Ibland nockar den mig totalt och jag orkar inte göra något alls. Men för det mesta låssas jag bara att den inte finns där. Går till skolan, jobbar och träffar mina vänner ändå. Tränar och festar. Försöker ha kul.
Det är mer än 4 år nu, och jag vet inte hur mycket mer jag orkar.

<3 / Vendela