Det är ju himla duktigt av mig att gå och bli lite småkär i en kille som jag vet är lite småkär i en annan tjej. Eller ja, inte det minsta duktigt. Det suger. Men det är väl så livet är ibland.
Men vad är det egentligen som styr ens känslor? Har vi en fri vilja, eller har hela våra liv redan blivit bstämda innan vi föds? Föds vi med allting redan inom oss, och det enda som egentligen händer i våra liv är att vi utvecklar de inneboende möjligheter vi fick med oss när vi föddes? Vem är egentligen jag? Finns det ens ett "jag"? Eller är det bara en massa sammansatta intryck som spelar upp sig i rad som göra att vi föreställer oss att det finns ett "jag"? Nej, jag är inte det minsta förvirrad just nu. Men det är intressant att läsa Sofies Värld måste jag säga. Det får en att fundera en hel del över livet.
Och, nej. Jag var inte lite full igår och jag är inte lite bakis idag. Men jag får skylla mig själv ;) Nu ska jag iaf ut till stallet och min underbara älskade ponny =)
Pusspuss/ Vendela