Idag dog jag nästan. Och då menar jag inte på nått fjortisvis överhuvudtaget. Vi dog nästan. Vi satt i bilen på väg till jobbet i sälen. Det snöade och var allmänt dålig sikt, halt och jävligt och vi kom precis uppför ett backkrön. Jag tittar fram och ser 4 billyktor komma emot oss, alltså två på varje sida av vägen. Det tog en stund innan jag fattade att det var en bil som kom emot oss på vår sida av vägen. Någon idiot som körde om trots de dåliga siktförhållandena. Jag var helt övertygad om att vi skulle frontalkrocka och att jag skulle dö. Jag såg hur Sussie kastade sig på bromsen, hur ljusen kom närmre och närmre. Bromsarna tog inte ordentligt i halkan, och när vi bara var några meter från den mötande bilen styrde Sussie ner vår bil i diket. Alla vi fem som satt i bilen var knäpptysta och bara satt och stirrade rakt fram. Det tog någon minut innan Sussie frågade om alla var okej. Det var vi. Vi klev ur bilen och ut i en halvmeter snö, tack gode gud att den var där och stoppade bilen och dämpade farten. Annars hade vi kört in i trädet som stor en meter framför bilen. Tack gode gud att Sussie körde i diket, annars hade vi krockat och förmodligen åtminstone varit ordentligt skadade nu. Och tack alla snälla människor som stannade och frågade hur det var med oss och om vi behövde någon hjälp. Sussie ringde bergningen och de kom och drog upp bilen ur diket. Det var inte en skråma på bilen, och inte heller på någon av oss. Så vi satte oss i bilen och åkte vidare till sälen, jobbade hela dagen och sen hem. Jag tror att verkligheten kom ikapp mig när jag kom hem, jag satt och störtgrinade. Sen åkte jag hem till Matilda en stund och träffa tjejerna, såg på film och pratade en massa :) Nu ska jag sova, det ska bli äckligt skönt! Just nu är jag så glad att jag lever!

puss/ Vendela