Ja, vi sov typ 4 timmar inatt. Varför är det alltid så att allt måste krascha samtidigt? Jag hatar det. De senaste 2 veckorna har varit de värsta i mitt liv. Om man inte räknar dom där två i nian, som tidigare var det. Dom ligger nog på ungefär samma nivå. Jag hatar när det blir så. Jag pallar inte mitt liv just nu. Jag brukade ju säga förrut; "right now you're the only reason I'm not letting go". Safir. Och nu är han borta. Hur ska jag överleva?