Jag sitter ned här

Och skriver en sång om mig själv

En ung flicka på idag exakt 18 år

Som i mångas ögon kanske kan verka

Lyckad

Och lycklig

Men det är bara den mask jag bär

Den del av mig som jag väljer att visa upp

För att jag inte vill att någon ska se

Hur misslyckad jag egentligen känner mig

Hur många nätter jag gråter mig själv till sömns i min ensamhet

Hur jag ibland önskar att det fanns någon i mitt liv som jag verkligen kunde lita på

Det har det inte funnits sen den gången

Den första gången

Som förmodligen även blev den sista

Pressen på mig som blir tyngre och tyngre att bära

Ångesten över att inte kunna leva upp till allas förväntningar

Ibland känns det som om det vore enklare att bara försvinna

Bara lämna den här världen bakom mig

Och gå vidare

Men sedan kommer den där känslan tillbaka

Förundran över hur otroligt vacker världen är

Varje perfekt liten snöflinga som sakta faller mot marken

Lika unik som varje människa på denna jord

Vännerna som ler mot mig

Hälsar mig med vänliga ord på morgonen

Vetskapen om hur mycket de betyder för mig

Känslan av att jag faktiskt betyder något för dem

Återger mig hoppet i de mörkaste stunderna

(SKrev den som en svenskauppgift på min födelsedag.. )